Fick sällskap av särbon ikväll.

Passade på att introducera MaTilda och Mario då han var upptagen på annat håll…

Nemas problemas. Tror aldrig Tilda välkomnat en valp så varmt faktiskt!

Mina fina ♥

Har en hel hög med bilder, men datorn och minneskortet är inte överens!

Mario och Tekla är bästa vänner sedan start…

 

 

Hjärtehundarna

 

 

 

 

Välkommen Bismas The best thing in town ”Mario” ♥

Hjärtat bubblar av så mycket att berätta. Ska försöka gallra lite i alla tankar och känslor.

För ungefär tre månader sedan satt jag i min otroligt nedslitna och trista lägenhet på Böleäng och rensade grejer efter ett helt liv samt framför allt efter två olika män. Jag läste Bismas Therese förklaring till kullen på staffar.seoch blev sugen. Slog dock bort tankarna då jag haft så fullt upp med att krisa fördigt och avsluta det som avsutas bör.

Nåväl. I bilderna som producerats har mitt hjärta klappat lite extra för den snygge hane tre.

Nu. Några veckor efter flytten. Där det mesta är iordning igen. (förutom ekonomin) Lägenheten är fantastisk. Grönytorna runt omkring är fantastiska och jag har de fantastiska 8 minutrarnas gångväg mellan hemmet och jobbet. Skrive Terese på Internet att det finns två hanar att tinga. Varav den ena är ”min” hane tre.

NU! Känns det plötsligt möjligt!!

Inte blir det sämre av att det på pappans sida finns Kevins syster Lisa, samt Zazoz syster Sweet-Nala.

Therese var så otroligt juste att hon ställde upp på en avbetalningsplan, och se vips sitter jag på tåget till Karlstad.

Jag var knappt ens nervös. Bara längtansfull. Yttepytte lite oro fanns visst där men försvann i samma stund som den lille galoppade mot mig! Ooootroligt söt. Dessutom gömde han sig vid mig hela den närmsta timmen så det kändes som och också han kände.

Det är bra bonding att åka tåg tillsammans i 14 timmar.

Vi gick, upplevde, en av oss bars ibland. Jag nekade en hel hög människor gosa då jag kände att det redan var mycket. Panik en liiiten liten stund då Mario satt och studerade ett avgående tåg på perrongen och ett godståg mullrade förbi bakom. En timmes väntan i Karlstad. En timmes snabbtåg. En timmes väntan i Hallsberg. Sedan äntligen påstigning på nattåget mot Luleå. 19.13. Efter 20 minuter sov Mario på golvet. Inbäddad i min medhavda filt samt filten han fått av uppfödaren.

Tror det var ca 20 personer som kom och fråga hur det gick för den lilla söta valpen. ♥

Vid halv tio blev det en del gnöl, så killen fick mat.

Sedan gnöl en lång stund innan vi stannade i Gävle. Jag skyndade mig ut på perrongen och den lille kissade och bajsade omg. Såg att dörren stängdes och blev lite rädd att bli kvar en stund, men det ordnade sig.

Mario somnade vid halv tolv på sätet. Vid halv ett insåg jag att jag inte skulle lyckas sova på sj:s säten tillsammans med en hund som ligger utsträckt på rygg med alla tassar i vadret.

 

 

Så jag lyfte ner honom på golvet i en bädd av två stora fleccefiltar. Killen rörde knappt en min. Kopplade honom vid bordet. Och somnade. Vaknade fem timmar senare. ♥ Lillkillen sov fortfarande.

Strax efter sju var vi framme i Umeå, och killen kissade och bajsade så fort han kom ut ur tåget!

♥ ♥ ♥

 

delning

Med tanke på kriser och all utvekling som sker, kommer jag dela upp bloggandet på två adresser. För mig, mitt liv och mina tankar kommer jag använda http://manickan.wordpress.com/

Denna blogg kommer jag ha till mina hjärtan ♥

dvs hundarna

Future

Jag hade tänkt skriva om det fruktansvärda 2011 året. Ungefär vid den här tiden för ett år sedan hände tre saker på kort tid, som fick mig att omvärdera nästan allt i mitt liv. Framförallt triggade det igång gamla sorger.

Året som gick har varit utan dess like. Jag har pendlat mellan Annika 15 år och Annika 40 år. Många dumheter har begåtts, och vissa drabbade antar jag fortfarande vara förvånade över det de upplevt. Men sinnet är som det är. Många olika saker har bearbetats i en enda röra.

Nu så ser jag vad som hänt. Det mesta som hänt har för mig en klar mening och betydelse. Jag blev lite större, och lite klokare. Som sig bör vid en kris/ålderskris. 

Orden,  betyder inte fullt så mycket mera.  Det är  så lätt att lova. Svårare att hålla ord... 

Respekt och förtroende måste förtjänas, och är otroligt svårt att återställa.

Men det går.

Kanske…

Tattooo…

Nu börjar det verkligen vara dax.

En tanke jag haft i så himla många år. Ända sedan jag gifte bort mitt efternamn (och sedan tog tillbak).

En sådan vill jag ha!

Funderar på att låta henne gadda…

https://www.facebook.com/BlaeckTatouage

Gillar stilen

Även om det kommer innebära besök i sthlm

Lördag hela veckan…

Snart två veckor i lägenheten. Har kommit underfund med att det bara är de två gavellägenheterna som är femmor. De andra är fyror. Så tacksam att just en femma var ledig till mig!

Alla barn är nöjda med sina rum, och jag är nöjd med att ha dem på övervåningen. De kommer alla ner med jämna mellanrum för att umgås. Å dessutom hör jag allt som försegår en våning upp, till skillnad från tranbärsvägen då det var allt för många betongväggar för att riktigt vara med.

Vi behöver inte längre gå med luvtröjor eller fleecetröjor pga bristande isolering, duschmunstycket går att hänga upp och fönsterbrädorna är raka. Tvättstugan går att boka samma dag eller med högst ett par dagars väntan (att jämföra med 10 dagar på tranbärsvägen). Golven går att dammsuga och torka med lätthet. Och jag/vi har en formidabel utsikt över älven och stranden. ♥

Vi trivs och mår, och rensar och pysslar. Om ett par dagar börjar dock vardagen på allvar, då både jobb och skola startar för terminen.

Tecklan är antingen påverkad av flytten eller så har hon hon hamnat i någon spökfas. Hon är av och till på tå, och vaktar mot de som går alltför nära ytterdörren (med tvättstugan runt hörnet är det en del) utomhus har hon börjat reagera på märkliga människor. En tjock gammal tant. Bredare än hon var lång, stapplig gång, kjol, sjalsinlindat ansikte, fick finna sig i att bli morrad på, med tjockraggen rest. Dock ett nytt slags morr som kommit till, lite högre och typ gällare.

Nu dax se fotboll med de underbara yngsta killarna.♥

Dygnsvill

Jag tror att jag har gjort som barnen. Vänt lite på dygnet…

Klockan är ett, och jag är inte det minsta trött. Bara hungrig.

Brukar vakna ungefär vid halv tio. Då solens strålar smeker mig genom fönstret.

Imorgon är det slut på semestern för denna gång. Uret är ställt till sju.

Jobbar hela en och en halv dag innan ledigt i tre och en halv dag till.

Nä. Nu dax gå och rosta lite mackor…

Nytt år!

Nu inkvarterad på Öbacka.

En veckas bärande och städande är över för den här gången.

Bakom mig finns en fantastiskt stor lägenhet, som dock är i standard från 1967, och i stort behov av renovering. En stadsdel jag aldrig känt mig hemma på (fel sida älven), och som hör ihop med mitt tidigare äktenskap. Ett sprucket samboskap och en hel otrolig massa grejer.

Nu nytt år och nya möjligheter.

Jag har fått tillsvidaretjänst som vårdkoordinator. Jag var ju fast anställd som sjuksköterska, men har hittills vikarierat som koordinator. Mycket skönt att veta var man har sin tjänst! Kontoret finns 8 minuters promenadväg bort.

Jag har flyttat till en fantastiskt fin lägenhet. Planlösning som ett radhus. Alla barn har egna rum på ovanvåningen, och jag har mitt space i vardagsrummet.

Egen bro (att skotta) och liten (mycket liten) gräsplätt på framsidan. På grund av sutterängvåning har jag ingen uteplats, men en rymlig balkong mot älven. Vilken jag är helt säker på kommer att utnyttjas till max av mig och Kecklan.  

 

Nackdelen (eller?!) är att det finns mycket mindre med förvaringsutrymme, så jag har rensat, och kommer att behöva rensa och gallra ännu mer.

Runt knuten finns strandpromedanen och stora gräsytor. Kommer bli kanon för hundträning. Redan har vi fått börja stenhårt med hundmötesträning, då alla Umeås hundägare rastar sina hundar här! ;-p

Keclan har inte sett så många olika hundar under hennes hela livstid tror jag.

I förrgår såg jag en flock människor komma gåendes med ett gäng hundar. Kanske 6-7 vuxna och ett tiotal småhundar. Några lösa. Jag vände, då jag inte riktigt såg poängen med att vandra igenom en sån flock (sedan litar jag inte riktigt på dom små)… Bakom mig gick en person med en spetsliknande hund, och en liten. Detta ekipage fortsatte framåt mot flocken. Jag gick ett tiotal meter bort och vände mig om för att iakta hur denna passag gick till. Lite förvånat ser jag att spetsägaren stannde till i flocken och några hundar nosade och hälsade.

Ojdå! tänkte jag. Jag skulle aldrig våga gå in i en främmande hundflock sådär, men se hur fint det kan fungera…

Sedan ser jag hur två av hundarna, spetsen och en liten, ställer sig mot varandra med höga svansar och mäter. Sedan small det. Hundar skällde och den som blev biten skrek. Människor i ett virrvarv, där de försökte få loss den lilla från den stora. Högljudda röster.

Vi strosade vidare.

Jag kommer inte heller i framtiden att stanna och hälsa på främmande hundar…

 

044