Hjärtat bubblar av så mycket att berätta. Ska försöka gallra lite i alla tankar och känslor.
För ungefär tre månader sedan satt jag i min otroligt nedslitna och trista lägenhet på Böleäng och rensade grejer efter ett helt liv samt framför allt efter två olika män. Jag läste Bismas Therese förklaring till kullen på staffar.seoch blev sugen. Slog dock bort tankarna då jag haft så fullt upp med att krisa fördigt och avsluta det som avsutas bör.
Nåväl. I bilderna som producerats har mitt hjärta klappat lite extra för den snygge hane tre.
Nu. Några veckor efter flytten. Där det mesta är iordning igen. (förutom ekonomin) Lägenheten är fantastisk. Grönytorna runt omkring är fantastiska och jag har de fantastiska 8 minutrarnas gångväg mellan hemmet och jobbet. Skrive Terese på Internet att det finns två hanar att tinga. Varav den ena är “min” hane tre.
NU! Känns det plötsligt möjligt!!
Inte blir det sämre av att det på pappans sida finns Kevins syster Lisa, samt Zazoz syster Sweet-Nala.
Therese var så otroligt juste att hon ställde upp på en avbetalningsplan, och se vips sitter jag på tåget till Karlstad.
Jag var knappt ens nervös. Bara längtansfull. Yttepytte lite oro fanns visst där men försvann i samma stund som den lille galoppade mot mig! Ooootroligt söt. Dessutom gömde han sig vid mig hela den närmsta timmen så det kändes som och också han kände.
Det är bra bonding att åka tåg tillsammans i 14 timmar.
Vi gick, upplevde, en av oss bars ibland. Jag nekade en hel hög människor gosa då jag kände att det redan var mycket. Panik en liiiten liten stund då Mario satt och studerade ett avgående tåg på perrongen och ett godståg mullrade förbi bakom. En timmes väntan i Karlstad. En timmes snabbtåg. En timmes väntan i Hallsberg. Sedan äntligen påstigning på nattåget mot Luleå. 19.13. Efter 20 minuter sov Mario på golvet. Inbäddad i min medhavda filt samt filten han fått av uppfödaren.
Tror det var ca 20 personer som kom och fråga hur det gick för den lilla söta valpen. ♥
Vid halv tio blev det en del gnöl, så killen fick mat.
Sedan gnöl en lång stund innan vi stannade i Gävle. Jag skyndade mig ut på perrongen och den lille kissade och bajsade omg. Såg att dörren stängdes och blev lite rädd att bli kvar en stund, men det ordnade sig.
Mario somnade vid halv tolv på sätet. Vid halv ett insåg jag att jag inte skulle lyckas sova på sj:s säten tillsammans med en hund som ligger utsträckt på rygg med alla tassar i vadret.
Så jag lyfte ner honom på golvet i en bädd av två stora fleccefiltar. Killen rörde knappt en min. Kopplade honom vid bordet. Och somnade. Vaknade fem timmar senare. ♥ Lillkillen sov fortfarande.
Strax efter sju var vi framme i Umeå, och killen kissade och bajsade så fort han kom ut ur tåget!
♥ ♥ ♥
Åh vad roligt! Önskar dig all lycka med den lille Klimpen